Hoppa till sidans innehåll

Blåsut/Vänersborgs Bandyklubb 80 år


Introduktion

 

Nu passeras ytterligare ett decennium i BlåsutNånersborg BK. 80 år är imponerande för en bandyförening. Med lätthet kan konstateras att klubben på alla fronter har gått mycket starkt framåt under tioårsperioden. Kanske särskilt de senaste tre, fyra då man vuxit sig allt stabilare rakt igenom, för vilken intresset växer med bl.a fler som hjälper till. Laget låter tala om sig alltmer på den nivå man befinner sig och där man förhoppningsvis nu håller på att etablera sig som allsvenskt lag. Är strongt av vår lilla klubben att spela i näst högsta serien. Man håller en hög profil. Kunnande på hög nivå har laget visat speciellt senaste två säsongerna med sina sjätteplaceringar, som med "flyt" kunde varit än bättre, i den hårda konkurrensen. 

 

Man har en stark organisation numera, vilken ska bli än effektivare med den nya plan som satts "i sjön': Man jobbar målmedvetet vidare. Man har en ekonomi balans. Man har en stark ungdomsverksamhet där många av framtidens BBKN-are förhoppningsvis växer fram och ger belägg för en god återväxt. 

 

I denna jubileumsskrift (tidning) har undertecknad främst tittat på hur utvecklingen gått vidare, hur standarden höjts, vilka som varit profilerna och vad A-laget presterat under 10 år. Perioden 2002 - 2012 är tvivels utan den hittills absolut bästa och framgångsrikaste någonsin under de 80 år som gått! Som ansvarig för denna skrift erkänner jag villigt, att mycket mer kunnat skrivas, men hoppas att den dokumentation som ni kan ta del av faller någorlunda bra i smaken.

Grattis till 80-åringen.

Ha en trevlig jubileumshögtid!

 

Johan Aberg - den suveräne målkungen!

En spelare står helt i särklass i Blåsut/Vånersborg BK:s bandyhistoria under de gångna 80 åren. Och då i ett alldeles speciellt avseende och gäller konsten och det gäller konsten att göra mål. Under sina 14,3 säsonger, för att vara helt korrekt. Mellan åren 1994 - 2009 var han smått formidabel att skicka den lilla röda bollen
(numera av plats, dessvärre) i nätmaskorna på olika sätt bakom förgäves sprattlande målvakter av olika kaliber i fråga om kunnande i bollmotarförmåga ..

Under sin aktiva tid spelade Johan Åberg imponerande 349 matcher samt svarade för helt otroliga 739 fullträffar! Dessa då sammanräknade när det gällde träningsmatcher, seriedito samt i fråga om kval. 

Utan att gå händelserna i förväg på minsta vis, så kan man idag slå fast att klubben förmodligen aldrig kommer att få fram en liknande målgörare. Man kan nog också vara ganska säker på en annan sak och det är att det inte finns många i bandy-Sverige som kan visa upp samma målgörarfacit som Johan Åberg. 1 varje fall inte på de nivåer som Johan Åberg spelat i den gulblåa klubbdressen. Utan att ha gjort närmare efterforskningar, så är jag övertygad om att BBK/V:s eminente målspottare är i Sverige- topp - kanske rent av allra bäst - när det gäller mål och spel i underdivisionen till dagens Elitserien som ju nu lite finare benämns Allsvenskan men som tidigare var gamla div. II, som bekant. Delar man 739 gjorda mål lite rakt av med 14 så kommer man fram till att Johan Åberg svarade för 5,27 mål varje matchtillfålle. Det säger precis allt om hans skicklighet med klubba och boll!

 

Statisk gällande Johan Åbergs karriär

(I statistiken ingår de sista matcherna som Johan Åberg gjorde 2009, vilket innebär tre träningsmatcher och en div. l-match - samt två allsvenska matcher 20 Il.)

Sex allsvenska säsonger blev det för honom varav fem i sträck, 2000 - 2005 samt 2008 - 2009. 

Allsvenskan (Gamla div. II)

121 matcher

160 mål

Div. l (Gamla div. III)

148 matcher

416 mål

Summa matcher/seriemål

269 matcher

576 mål

Kvalmatcher och kvalmål

24 matcher

49 mål

Trän .. - och cupmatcher/mål

56 matcher

114 mål

 

ALLA matcher och  mål i BBKIV

349 matcher

739 mål

 

 Då jägaren "Lunsa" värvades till
Ryssland blev det tvärstopp i tullen

Martin Lundsgård var under många säsonger en stor kämpe i Blåsuts BK:s försvarsregion, en herre som inte gärna steg åt sidan när motståndarna kom farande. Det hände en hel del kring "Lunsa" under åren, vill vi lova. Allt slutade till sist med en lång avstängning dessutom och då tyckte han det var dags att lägga skridskor och klubba längst in i garderoben for gott. Säsongen 2005-2006 värvades han av f.d. BB K-tränaren Andrej Pasjkin till Ryssland och blev något av proffs i högsta ligan där. När Pasjkin och han skulle flyga från Sverige höll det dock på att ta en ände med for- skräckelse. Inte överraskande for "Lunsa"!  Som den jägare jag är vid sidan av bandyn hade jag glömt att tömma "trunken" på en hel del ammunition och det gillade inte tullarna, som sökte igenom väskorna, berättar Martin Lundsgård om händelsen. 

Han fortsätter med orden om den smått dramatiskt uppkomna situationen på flygplatsen: Tullarna undrade givetvis vad det var fråga om. Jag blev lite "kall om ryggen" och tyckte det var pinsamt naturligtvis. Det finns ju en platta i botten som ska hålla den stora bagen stabil och under den fann tullarna fullt med s.k. studsarskott och hagelpatroner och det blev en populärt precis. Jag hade inte observerat dem när jag packade trunken hemma. Det blev tvärstopp i tullen med andra ord.  Det kom plötsligt in tullare och vakter från alla håll! De frågade: Är det din väska. Jag hade bara att svara ja på den frågan. Nästa fråga blev: Vad ska du ha de här grejerna med dig till i Ryssland för? Jag blev gott stressad och  bara tuggade och visste inte vad jag skulle göra.

Hur avlöpte det hela? Jag blev ensam med alla där. Andrej Pasjkin drog sig undan och låtsades inte känna mig. Jag tänkte att nu kom- mer du nog inte längre Lundsgård.i  Men det slutade lyckligt efter 10-15 minuters samtal. De tog hand om ammunitionen och accepterade min förklaring. De fattade att jag skulle till Ryssland för att spela bandy för jag hade ju skridskor och annat med mig. Det var dock lite obehagligt en liten stund när jag inte visste hur det skulle gå. Slutet dock gott allting gott. Jag kom iväg på planet tillsammans med Pasjkin efter att ha fyllt i några papper, skrattar "Lunsa" Lundsgård idag när han tänker tillbaka på den dråpliga händelsen i tullen i Stockholm.

Anledningen till att Martin Lundsgård hamnade i Ryssland var att Andrej Pasjkin skulle bli ny tränare (efter några säsonger i BBK) i Metalurg Bratsk i den östra gruppen av ryska elitserien. Denne hade lovat att försöka få med sig några svenska spelare till klubben. 

- Som att åka in i Vargön ...

Var i Ryssland är staden Bratsk belägen? Den ligger bortom Uralbergen. Norr om Bajkalsjön om nu någon blir klokare på den upplysningen, vet jag inte. Det tog ungefär sju timmar med flyg från Moskva att komma dit. Bratsk är, enligt "Lunsa" Lundsgård, en ganska oansenlig stad trots att där bor cirka 300.000 invånare där. Var ingen iögonenfallande syn att komma dit. Var ungefär som att åka in i Vargön  trots att den räknades som en mindre storstad i det väldiga landet i öster, utbrister han i sin beskrivning. Hur gick säsongen placeringsmässigt för laget du spelade i? Ja, hur gick den? Man fick aldrig något riktigt grepp om det för det var ganska tätt mellan matcherna under säsongen. Vill minnas att vi kom på undre halvan bland 12 deltagande lag. Bodde du på hotell hela tiden eller hade du eget boende? Nej, det var hotell den tid jag, eller vi, var "hemma': Man kan likna det vi en speciell förläggning som klubben ägde. Där fanns bl.a. egna kockar anställda och så vi fick allt vad vi i övrigt behövde. Det var ganska bra. 

Var synd att klaga. Det kostade ju inget heller. När vi låg ute och spelade cuper eller seriematcher så var det bara hotell som gällde. Martin berättar också att man var mer i Krasnojarsk (där storklubben [enisej har sin hemvist bland 1,3 miljoner invånare) än i Bratsk. Dit hade man en timmas resa med flyg (eller 15 timmar på tåg!). Det blev något aven bas för oss när vi låg ute och spelade ibland i 14-dagarsperioder med tre, fyra matcher på programmet. Där mellanlandade vi och levde hotelliv innan vi åkte tillbaka till Bratsk. Jag vet verkligen hur det är att leva i kappsäck. Hemska tågresor! Allt handlade emellertid inte om att flyga till bortamatcher. Nej, mellan varven fick man också åka tåg otroligt långa sträckor.  - Det var hemskt helt enkelt. Visserligen hade vi egen vagn och rätt fina sovmöjligheter, men ibland var det två dygn på tåget som gällde innan vi kom fram dit vi skulle spela match. Och sedan skulle man tillbaka samma väg. Rena mardrömmen. Jag höll på att dö, säger "Lunsa" Lundsgård. Men det gick väl ingen nöd på dig i Ryssland även om det mesta var helt olikt förhållandena hemma i Sverige?

- Nej, nej ... Man fick lära sig, kan jag säga. Bara att ställa upp. Enda haken fömin del var det svåra språket. I
laget fanns bara en spelare som kunde engelska, men han försvann ur truppen efter nyår och sedan hade jag bara Andrej Pasjkin att ty mig till för att göra mig förstådd och få hjälp med det jag ville.  Språkförbistringen ställde ju även till vissa besvär under matcherna, men hur det nu var så klaffade det rätt bra, måste jag säga, fast bättre kunde det varit i fråga om det viktiga, säger Martin Lundsgård.  Det var tur att jag hade Andrej för annars vet jag inte vad som hänt och hur det hade gått för min del. Det var ett riktigt äventyr i alla faser den tid jag var långt där borta.

Var det värt den där säsongen att prova på spel i ryska ligan? Helt klart var det så! Jag ångrar det inte. Det mesta var annorlunda, men jag blev många erfarenheter rikare, vill jag deklarera. Jag skulle helst ha velat få den chansen ungefär 10 år tidigare än vad det nu blev. Inte vid 35 års ålder som det var för mig. 

 

30-45 grader kallt!
Hur mycket tränade ni?

 Mycket ofta och hårt! Var minst fyra timmar varje dag på is. Sedan var det allt annat vad som kom på laget. En enorm skillnad jämfört med det lilla jag hade tränat innan Rysslands-äventyret. När jag kom till Bratsk låg jag dessutom en månad efter övriga truppen, så det var bara att lägga ner all energi och försöka träna ikapp.

Hade ni någon fridag?

- En dag och det var mestadels söndagar. Då var vi fria från skridskoåkning för det blev det väldigt mycket av.
Om det inte hade lagts in något annat evenemang av klubbledning. Då var det bara att ställa upp då också. Ibland
kunde det dock även handla om ett spinningpass eller liknande på fridagen om man i lagledningen ansåg att det behövdes. Var ingen ide att protestera utan bara att vara med. Hur var klimatet långt där borta i öster där du levde med dina lagkamrater? Det var den kallaste vinter som spelarna hade upplevt någonsin! Många var ju uppväxta där och hade spelat många säsonger i klubben. Under två månaders tid var det mellan 30-45(!) grader kallt varje dag, men det var bara att träna som vanligt för oss lirare. Det kändes i ansiktet och skinnet, vill jag lova. 

 

Nära storskräll

I fråga om nästa minne var det nära en stor skräll. Tyvärr var vi inte riktigt "på tå" i 90 minuter i den match jag tänker på. En av seriefavoriterna inför säsongen 20 l O-Il IFK Motala var på besök i Arenan i seriepremiären. De funderade nog bara på hur stor deras seger skulle bli. Vi överraskade dem dock rejält. Ledde länge med 3-0 och hade stolpskott. Det blev småningom 3-3 och alla trodde på en hemmapoäng. I slutminuten fick Motala en hörna alldeles gratis, kan man säga. Den "klappade" de in turligt till vinst med 4-3 med blott sekunder kvar. Blev bara avspel och slutsignal. Hade vi fått en pinne där hade det varit detsamma som Tidernas sensation': Surt, verkligen surt. Också en match man inte glömmer i brådrasket.

 

Håkan Rydings rankinglista

Jonas, Valeri och Johan är BBK:s
största spelare senaste decenniet

Rätte mannen att ställa frågan till om vilka spelare som varit de bästa och viktigaste under det senaste decenniet i Blåsut/Vånersborg BK är naturligtvis "spindeln i nätet" på ledarsidan - Håkan Ryding. Han svarar direkt med tre namn:  I tur och rodning - även om det är väldigt svårt - Jonas Berner, Valeri Grachev samt den enorme målspot- taren Johan Åberg. Det är en trio som var och en under sina perioder varit av väldigt stor betydelse för klubbens bandy. De var också för det mesta klart dominerande under matcherna, säger Håkan Ryding. 

Jonas Berner lämnade Ale-Surte BK när laget efter fyra allsvenska säsonger åkte ur serien. 1992-93. Mellan åren 1993-94 - 1996-97 spelade han så för IFK Vänersborg under fyra säsonger och var en av de främsta målgörarna.
BBK-tränaren utvecklar sin syn på trion.  Jonas Berner var en stor strateg i BBK. Han var en genial passningsläggare, skytt i alla lägen och speciellt på fri- slag och hörnor och säker avslutare. Jag syftar då på andra året (1998-99) när han var tillbaka efter sina säsonger i allsvenskan med IFK. Det var det året han inte var med på Vånersborgs IF:s försäsongsträning i fotboll utan gick in mer för bandyn med BBK. Då var Jonas verkligen i sitt esse och var en stor förgrundsfigur.

- Ja, han var outstanding, kan man säga. Han öste in mål tillsammans med Johan Åberg, vilka utgjorde ett mycket fruktat par för motståndarna. Tillsammans med Magnus Röing, ska tilläggas  Första säsongen däremot (1997 -98) vid återkomsten i BBK spelade han också fotboll för VIE Kommer ihåg speciellt en gång. Han var tvungen på VIF:s order att klara av ett spinningpass på lördag förmiddag och timmarna innan vi skulle ha seriematch kl. 13.15. Det var inte så lyckat. Då var det mycket fotbollen som bestämd och så kom bandyn hos oss lite i andra hand.

- Under alla förhållanden så var Jonas med efter sitt spinningpass när laget åkte ut och tog sig an Frillesås AIK, blivande serietvåa efter Kungälvs SK. Vi vann med 9-6 och Jonas gjorde fem av våra mål. "Förträningen" inverkade inte det minsta på hans insats på isen timmarna senare. Var bevis på både styrka och kunnande hos honom. När Jonas skulle börja spela för oss, då ville IFK Vänersborg ha 50.000 kronor för att släppa honom. Jonas sa direkt han fick reda på det "att det ska vi inte betala': Istället väntade han iskallt till den 15 januari. Det datumet var han fri att gå vart han ville nämligen. Bara som ett exempel på hans storhet och omtanke om vår förening, säger
Håkan Ryding

Jonas Berner

 

Roliga år i BBK!

I slutet av 1900-talet hade BBK ett starkt, men också åldersdigert, lag med spelare förutom Jonas även en trio f.d. IFK-are som teknikern Mikael "Pluto" Svantesson, snabbåkaren, yttermittfåltaren och vänsterskytten Håkan
Loheden samt försvarsspelaren Martin Andersson, som sällan missade på tennis. Det var roliga år där i början på min återkomst och vi höll oss alltid på den övre halvan och emellanåt i toppen. Vi hade ett starkt, synd bara att vi inte hade lite tur med oss mellan varven under säsongerna för då kunde det gått ännu bättre. Vi hade ett lag som spelade en mycket sevärd bandy och så var vi i trion Magnus Röing, Johan Åberg och jag själv mycket målfarliga för motståndarna. Minns också den förträfflige målvakt som vi hade och som heter Leif Nilsson.  Säsongen 1999-2000, om jag minns rätt, var vi nära ställa till det för seriesegrarna Surte BK i div. II (äåstra Götaland), som man kallade den då. Vi blev till slut tvåa efter dom. Säsongen därefter kvalade vi oss kvar i div. I, minns i sin tur Jonas Berner. Säsongen 2000-2001 kom nämligen BBK sexa i serien, men genomförde därefter ett mycket lyckat kval och kom rättmätigt tvåa efter flera stronga matcher. Man tog en poäng mindre än LAIK (8 p).

 

Toppliraren Valeri

Åter till Håkan Ryding. Som tvåa på sin ranking sätter han alltså den magiske liraren Valeri "Valle" Grachev, vilken som 47-åring så sent som föregående säsong var Allsvenskan Södras överlägset främste försvarsspelare. Som
lebero. Valle" kunde allt, men så är han också otroligt rutinerad med sina många VM-titlar under sin glans dagar. Han var ett spelgeni som agerade lika bra var man än satte honom. Han var ju egentligen en genuin anfallsspelare, men var alltså med sin enorma rutin också lika bra som försvarsspelare. Inte minst genom att han hade en förträfflig placeringsförmåga och kunde läsa motståndarnas spel helt rätt i alla situationer.  Det är en verkligt stor spelarförlust för oss i BBK sedan han nu flyttat hem till Ryssland igen. Han lämnade ett jättetomrum efter sig utan tvekan, betonar Håkan Ryding. Johan Åberg ger Håkan Ryding dessa ord:  I sin glans dagar var Johan oftast helt fenomenal som målgörare! Han tog t.ex. ner alla lyror som slogs upp och omsatte för det mesta 98 procent av dessa i fullträffar bakom förgäves sprattlande sista utposter hos motståndarna. Han var fantastiskt skicklig på små ytor med sin utmärkta klubbteknik och var hart när omöjlig att stoppa med justa medel, vilket också resulterade i många straffar och frislag, som rätt ofta också hamnade i droppnätet bakom smått förtvivlade målvakter. På annan plats kan ni själva läsa om Johan Åbergs helt lysande karriär som måltjuven nr. l i klubben. Man blev mer förvånad när han någon gång missade än när han t. ex. svarade för sex, sju mål i matcherna! Det har ju hänt en hel del sedan Johans storhetstid. Inte minst har tempot blivit åtskilligt högre. Man kan dock inte alls frånta honom hans förträffliga effektivitet under den tid han spelade. Det är också bara två säsonger sedan Johan Åberg hoppade in i BBK-Iaget inför en bortamatch mot GAlS Bandy på Heden och satte in kvitterings bollen (4-4) och räddade en poäng. Då blev alla snopna runt is rektangeln för alla var helt och hållet inställda på en gruvlig revansch efter förlusten i Arena Vänersborg någon dryg månad tidigare med 3-4. Men, tji fick Makrillarnas många anhängare också den fredagskvällen i rikets andra stad. Då har vi alltså fått Håkan Rydings "Tre stora" i BBK senaste lO-årsperioden. 

 

Plock från lite av varje

När BBK besegrade USA:s landslag 

Under årens lopp har lilla Blåsut/Vånersborg BK mött många anrika klubbar, vilka under sina respektive storhetstider verkligen lät tala om sig på allvar. Även ett landslag har man "lagt på rygg"! Det är en smått imponerande skara föreningar som BBK (på den tiden föreningen bara hette så innan namn tillägget för tre
år sedan) drabbat samman med i såväl serie- som kvalspel under de årtionden som passerat revy. Här har ni en uppräkning av i bandy-Sverige mycket välkända klubbar, som vårt lag i olika konstellationer både lyckats mycket bra mot men även haft svårigheter mot under alla år som gått från säsongen 1999-2000 räknat - för före det handlade det inte om något kvalspel i ena eller andra formen: 

 

Örebro Sportklubb, Katrineholms SK, Ale-Surte BK, IFK Kungälv, IF Boltic (huvudföreningen heter sedan några år BS BolticGöta!), Nässjö IF, Tranås BoIS, Lesjöfors IF, Slottsbrons IF, IFK Motala, Gripen Trollhättan BK, Köpings IS, Filipstads IF och GAlS Bandy. Av dessa föreningar har flera vunnit SM en eller flera gånger. Det gäller då Örebro SK, Katrineholms SK, IF Boltic (Nio gånger!), Nässjö IF, Slottsbrons IF och IFK Motala. 

 

När amerikanerna fick sig en omgång

Blåsuts BK har också varit inblandat i några andra uppmärksammade sammanhang. Vi tänker då inte minst på när vårt representationslag första, och hittills enda, gången ställdes mot ett rent landslag. Den historiska dagen var måndagen den 8 november 2004 med avslag kl. 20.00 på gamla Isstadion. Då mötte BBK i en för klubben också minnesvärd match USA:s landslag. Det var en s.k. uppladdningsmatch för det amerikanska laget inför förestående VM-turnering och då i A-gruppen. Det blev en något oväntad segrare i matchen genom att BBK var ofint nog att lämna isen som vinnare med sol- klara 7-3. Redan i halvtid var hemmalaget i ledningen med 3-0 efter att ha hållit amerikanerna ifrån sig väldigt bra och effektivt. En annan poäng i samband med den matchen var att det bokfördes inte mindre än sju(!) målskyttar för segrarlget. Här har ni de namnen i den ordning de gjorde sina mål:

Anders Karlsson, Peter Jansson, Johan Johansen, Martin Brag, Glenn Jansson, Linus Johansson samt Carl Malm.
Målen för USA tillkom genom Shad Andersen 2 och Aaron Allar.

 

Lars G. Blomgren:

"Läktarbranden ett tragiskt speciellt minne" 

Under drygt fem år, eller mellan 2006 - 2010, var Lars G. Blomgren klubbens nionde ordförande från starten 1932. När vi ber honom ta fram ett eller några speciella minnen under sin "regeringstid" vid rodret i klubben, så kommer svaret ganska blixtsnabbt:  Det blir, tyvärr, ett ganska tragiskt sådant for det som bränt sig fast lite extra bland en hel del mer trevlig minnen - är utan tvekan den natten när den flotta bandyläktaren på gamla Isstadion brann ner när några ungdomar i 16-18-årsåldern handskades helt fel. Branden drabbade oss mycket hårt i vår lilla klubb mycket hårt ekonomiskt. Var en sorgens natt, säger Lars G. Blomgren.

Det var en septembernatt 2008 som den stora läktaren stack i brand av ungdomar som inte tänkte efter före vad konsekvenserna kunde bli. Inte förrän det var för sent, tyvärr. Det är ett mycket starkt minne. Jag blev uppringd tidigt på morgonen och fick det smärtsamma beskedet. Då fick jag - och klubben - plötsligt ett stort ärende på vårt bod så att säga. Han fortsätter:  Sedan jag kunnat lugna ner mig och på rätt sätt ta förödelsen på Isstadion mig så slog mig också en stund efteråt: Hur ska vi snabbt kunna skaffa nytt material till spelarna i en hast för isträningen hade ju kommit igång i uppbyggnadsfasen inför säsongen.?  Alla våra grejer hade ju brunnit upp i den våldsamma eldsvådan. Vi hade ju våra förråd under själva läktaren. Det visade sig efter släckningsarbetet som brandförsvaret hade uträttat, att det mesta av våra saker hade gått upp i rök. Till och med skridskorna. Vi stod nästan inför ett helt olösligt problem just då dagen och dagarna efter. 

Vi tog oss samman. Gjorde upp listor  över  om hur mycket som måste köpas nytt i en hast. Det visade sig, närallt kommit upp på bordet, att det  hadebrunnit upp grejer för närmare 300.00kronor. 

 

- Skulle man köpa allting nytt som det var då, då hade det kostat 400.000 kronor. Dessvärre hade vi bara för-
säkringar som täckte 200.000 kronors värde. Det innebar lite chockverkan, kan jag understryka, säger Lars G. Blomgren vidare. Det gick inte att i efterhand låta höja försäkringen med t.ex. 100.000 kronor, skrattar han. Hur löste ni detta med försäkringsbolaget?  Jag satt i nästan dygnslånga förhandlingar med Länsförsäkringar, om man säger så. Vi ville ju ha snabb hjälp av dem. Till slut fick vi loss 150.000 kronor så vi kunde börja köpa nya grejer i form av allt som tillhör bandyspor- tens utövande. Till det gick vi ut till både medlemmar och allmänheten i stort och vädjade om ekonomisk hjälp. Och vi blev inte nödbedda. Vi fick in runt 20.000 kronor av vänliga människor och det var vi oerhört tacksamma för i det prekära läge vi befann oss. Bl.a. vid 5.000 kronor av Vänersborgs Söners Gille, berättar Lars G. Blomgren. Han är också mån om att poängtera, att det mitt i allt negativt som ramlade över klubben, de aktiva, ledarna, ungdomssektionen och stödjande medlemmarna så blev det ändå en sak som svetsade samman klubben lite extra utöver det vanliga!

- Det var skönt att kunna konstatera detta. Ur den större grupp som plötsligt ställde upp för BBK/V så rekryterade jag många nya personer med bandy- och föreningsintresse som lovade att komma med och hjälpa till. Gruppen runt representationslaget kom med detta upp i runt 25 personer och vi fick till en bra mycket starkare organisation i klubben. Tidigare var det bara ett fåtal runt laget för att inför första säsongen i Arenan (2009-10) ha mer än dubblat antalet. Nu har vi flertalet grupper som jobbar för BBK/V:s bästa i alla lägen året runt - nästan, och det är härligt, poängterar Lars G. Blomgren. Han förmedlar också att klubben också "kom på fötter" relativt, och lite överraskande, snabbt efter branden.  För att återgå lite till det som branden ställde till för oss, så kunde vi naturligtvis inte.köpa allting nytt på en gång. Det fick bli pö om pö, så att säga. Det har dock ordnat sig till det bästa. Vi har även klarat ekonomin mycket bra under de senaste åren, kan man konstatera.

Hur har ni det med försäkringsfrågan idag?  Idag är den på 400.000 kronor, skrattar. Blomgren. Med tillägget:  Numera är ju bandymaterialet betydligt dyrare sett till senaste åren, så vi borde egentligen ha höjt försäkringen ytterligare.

 

Praktical jokes och annat smått och gott 

Det är ju inte alltid så roligt att råka ut for fula spratt från sina lagkamrater, men det är oftast bara att bita ihop när man inte upptäcker faran. I den förening det först tog fart och blev känt utanför omklädningsrum- men var IFK Göteborg. Detta med att spela kamraterna spratt har, liksom i en mångfald föreningar landet runt, även varit ett genomgående drag i vår förening. Både det ena och andra har förekommit, Ibland annat lite mer allvarligt och oväntat, men mest vad gäller den skämtsamma sidan 

 

En av de mer illfundiga var Magnus Röing och oftast mest skyldig till påhitt.

En gång ringde han en av tvillingarna Källqvist och lät som lagkapten meddela att de två skulle se till att byta om till full matchdräkt inför kvällens träning. Han sa att de inte behövde vara med och träna utan bara i god tid stå klara och vänta på att någon från sportredaktionen på ELA skulle komma och intervjua dem och så skulle de fotograferas dessutom.

Träningen drog igång med full kraft på isen för de övriga i truppen. Under tiden stod tvillingarna Källqvist snällt vid ismaskinen och väntade. Och väntade. Och väntade, men varken sportjournalist eller vidhängande fotograf dök upp till deras förtret.

Efter någon dryg halvtimma gick det upp 'ett ljus" för dem. Då först förstod de två i matchdräkt ombytta att Magnus Röing hade grundlurat dem! Då brakade också skrattsalvorna lös hos dem som tränade för fullt även om de under tiden hade svårt att hålla sig för att inte avslöja bluffen. 

 

Det kan också hända sådant här och nu åter till en av Källqvistarna.

Det var inför en hemmamatch och laget skulle byta om och förbereda sig för det som förestod. Alla började ta på sig "utrustningen" och snacket gick som vanligt i omklädningsrummet. Plötsligt svor Tobias till och alla blickar, nästan, vändes mot honom och man undrade vad det var. "Tobbe" stod där och höll på att vika ihop något mörkt. Det strax fram att han glömt att packa ner sitt vanliga underställ i trunken innan han gav sig av hemifrån. Slarvigt 

naturligtvis. Det att han i hastigheten hade fått med sig var flickvännens STRUMPBYXOR. Och det blev ju lite genant inför  lagkamraterna. Det var ju inte så särskilt lyckat att ha dem på sig och försöka spela bandy!

Ack, ack, ack. 

 

Ordförande under 80 år

Arvid Johansson     1932 - 1934
Harry Gustavsson    1935 - 1941

John Gustavsson     1941 - 1953
Göte Carlsson         
1954 - 1956
Egon Larsson          
1956 - 1957
John Bråberg           
1957 - 1968
Karl- Åke Berner       
1969 - 2003
Magnus Persson      
2004 - 2005
Lars G. Blomgren     
2006 - 2010
J
oh an Johansen      2011 - 20??

 

Bilder 1

 

Bilder 2

 

 

 

 


 

 


 

 

 

 

 


 

 

 

 

 

 

 

 

 


Uppdaterad: 2016-06-07 15:40
Skribent: Ragnar Lindström



Postadress:
Vänersborgs Idrottshistoriska Förening
Benny Öst, Hästskovägen 47
462 54 Vänersborg

Kontakt:
Tel: +46052118785
E-post: This is a mailto link

Se all info